Det är med stor sorg i våra hjärtan som vi tar farväl av vår älskade lilla italienare som hängde med oss i 14 år och 117 dagar. Qvanting har på många sätt varit en fast punkt i båda våra liv, speciellt med tanke på att han alltid varit med oss överallt. Inte för att han var den enda italienska vinthunden som "jobbade", men varje dag var han med oss på antingen mitt eller Heléns jobb. Så saknaden är stor inte bara för oss, utan även för hans arbetskamrater.
Men han hade ändå ett långt och friskt liv, och han hade roligt ända tills det sista. Han var lite större än rasstandarden, vilket är anledningen till att han inte ställdes ut förrän i november 2005. Bortsett från en utställning tillsammans med sina syskon i valpkullen från kennel Winter Moon när han var valp, så var det hans enda utställning någonsin. Domaren gav honom omdömet att han var i perfekt kondition, även om han var så gammal. Han hade alla sina tänder kvar, och har aldrig brutit några ben eller varit sjuk. Åtminstone inte förrän i februari 2006, när han inte längre ville äta sina favoritgodsaker. Ett tråkigt besök hos veterinären gav beskedet att hans njure höll på att ge upp, fort.
Han hade inte ont, men med tanke på hur lite vi lyckades peta i honom så hade han dött av svält. Så, på kvällen den 16:e februari 2006 somnade Qvanting in i sin sista vila. Vi älskar dig ditt lilla kryp, och saknar dig oerhört... Sov gott.
It is with great sadness in our hearts that we bid farewell to our beloved little italian that we hade the fortune of spending 14 years and 117 days with. Qvanting has in many ways been a fixed point in both our lives, especially considering that he went with us everywhere. Not that he was the only italian greyhound that had a "job", but every day he came with us to work, either to Helén's or my job. So he's not only missed by us, but also by his colleagues at work.
But he did have a long and healthy life, and he had fun until the very end. He was quite a bit larger than the breed standard, which is the reason that he never got out on the show circuit until november 2005. Apart from one show together with his siblings of the litter from Winter Moon's kennel when he was a puppy, this was his only show ever. The judge deemed him to be in perfect condition, even in his old age. He had all his teeth, and he had never broken any bones or been ill. Not until february of 2006, when he no longer wanted to eat his favourite treats. A saddening visit to the vet told us that his kidney was failing, rapidly.
He was in no pain, but considering how little he ate, he would have starved to death otherwise. So, on the evening of february 16th 2006, Qvanting went to his final sleep. We love you dearly, and we miss you immensely... Sleep well.